It´s the small things in life...

I torsdags hann jag även med att raka den här lilla sötnosen. Eller nej, Levis tillät mig inte komma i närheten av hans ansikte med rakapparaten så jag fick klippa med sax. Det tog "bara" 2,5 timme... Men se så söt han blev! Nu är jag i valet och kvalet om jag ska raka ner honom inför sommaren eller bara raka rumpan...

Jag läste någonstans för länge sen att en ny hund aldrig kan ta den gamla hundens plats i ens hjärta, men den kan ta platsen bredvid. Det är sant. Så olika dessa två hundar är, men så mycket kärlek de gav och ger, och så stark kärlek jag känner för de båda. Jag är så glad att jag vågade förverkliga min barndomsdröm om att köpa hund som vuxen. För trots att Levis ibland gör mig galen med allt hans bus och trots, så är han det bästa som finns.

...med tovorna!

Jag kan bli lite avundsjuk på små barn som ligger nerbäddade i sina vagnar bland plädar och filtar och bara ett litet huvud sticker upp. Det ser så mysigt ut att ligga där. Jag kan bara tänka mig, eftersom jag inte minns, hur skönt det måste vara när vagnen dessutom rör på sig och man vaggas till sömns.Nästan lika mysigt ser det ut  när Ramos ligger och myser i sin Iglo.

Nu har vi varit på fältet och tränat inkallning i en timme.
Vet inte riktigt vem av oss som blev tröttast... eller skitigast.

När jag var liten och hundgalen drömde jag om att ha minst 5 hundar när jag blev stor. Minst en av dessa fem skulle vara en Berner sennenhund. De skulle inte vara olydiga, inte håra eller skita ner hemma. Detta var inga krav utan något som jag aldrig ens tänkte på. Jag hade till och med bestämt vilken bil jag skulle ha för att alla skulle få plats. Jag såg aldrig några hinder eller problem i hundägandet. För det fanns (finns) ju inget bättre än hundar. Tyvärr kommer man till en och annan insikt när man blir äldre. Man inser begränsningar och värdet av tid och pengar. I dag skulle jag inte orka med 5 hundar även om drömmen nog ligger kvar någonstans i bakhuvudet. Att ha en hund är inte jättedyrt, det kostar, men med prioriteringar så går det, till och med när man pluggar. Men när ett djur blir sjuk eller skadad så inser man att det skulle bli väldigt dyrt med fler än en. Och man inser när man måste jobba för att tjäna ihop dessa pengar att alla inte uppskattar ens hund på samma sätt som en själv. Hundvakt till en hund går för sig men det blir dubbelt så svårt med två eller fler.

Nu sitter inte jag och funderar på ett syskon till Levis eller så. Inte alls. Jag bara funderar...

I fredags började Levis slicka sig väldigt mycket på sin högra framtass. Han var dock pigg och gick obehindrat, men jag fick inte ta i tassen. Efter flera försök lyckades jag tillslut se att han skadat sin "tumklo" och pulpan var nästan helt blottad. Jag ringde djursjukhuset i fredagskväll där de sa att så länge han är pigg och inte verkar ha jätteont så behöver han inte komma in förrän efter helgen. Det känns fel att tänka på pengar när det gäller ett skadat djur som man älskar, men priserna för att komma in akut till djursjukhuset under en helg är helt galna så jag chansade och bokade en tid till imorse. Min snälla familj ställde upp som hundvakt hela helgen då både jag och Calle jobbade, på så sätt kunde de se om han skulle börja må dåligt. Han har haft strumpa eller linda på tassen hela tiden och så länge vi inte tagit i tassen verkar han inte ha haft ont. Men imorse åkte vi in och då veterinären knappt fick ta i tassen  för att kunna se vad som behövdes göras, bestämdes det att han skulle få lugnande och då behöva stanna under dagen. Men antingen skulle de ta bort klon eller skala av den så den får börja växa ut från början. Så nu är det väldigt lugnt och tyst här hemma. Och tomt. Och tråkigt.
Lite svårt med koncentrationen då jag tänker på honom hela tiden, men han är ju drogad så det går nog bra.