It´s the small things in life...

...när jag och Levis var på väg till hundkursen gick vi förbi en parkering där en stor vit Van precis skulle parkera. Mellan oss och bilen var ett staket och ett träd. Jag tittade på bilen och tyckte den körde lite väl fort in i rutan. Och så sant. Bilen stannade inte utan körde rakt in i staketet och trädet precis bredvid oss. Fråga mig inte varför, de två männen i bilen satt bara och skrattade. Det kändes snarare planerat än att det var en olycka. Så mycket underliga människor det finns blir jag inte förvånad om det var så.
Veckan efter när vi gick förbi igen dokumenterade jag skadan..

.

Jag läste i en modetidning imorse att det är inne att inte måla ögonen utan istället lägga fokus på läpparna. Inte för att jag någonsin har följt några make up-trender, men då jag inte orkade sminka mig idag rotade jag fram ett mörkrött läppstift och kletade på. Jag var skeptiskt, men gick ändå ut med mina röda läppar. På promenaden träffade jag en ytlig bekant, vi stod och pratade en stund, men allt jag kunde tänka på var mina läppar och jag kände mig allt annat än bekväm i min nya trendiga sminkning. Den kanske inte passar just mig och kanske inte på en hundpromenad i förorten. Jag tycker nog mer att jag ser ut som en vampyr som precis druckit blod. Det är ju i och för sig rätt passande i dessa Halloweentider, men tanken var ju inte att jag skulle klä ut mig. Nej jag återgår nog till min vanliga make up. Hur otrendig den än är. Sen är det ju faktiskt så att man inte ska tro på allt man läser.

I lördags var jag på reunion-middag med mina gamla klasskompisar från nian. De flesta lärde jag känna redan på lekis när vi var 4 år. Det var ett år sen senast vi hade middag tillsammans men innan dess var det vissa jag inte hade träffat på flera flera år. Trots att vi ses så pass sällan är det som att inget har hänt, som att vi alltid har umgåtts. Det är något visst med barndomsvänner ändå. Sen den senaste middagen har två barn kommit till världen och en som blivit fru. Spännande att se vad som hänt tills nästa år.

Vi blandar ofta ut Levis torrfoder med färskfoder då han är ganska kräsen och inte äter så mycket om han bara får den torra varianten. Och eftersom han är ganska smal är det viktigt att han äter. Vi har faktiskt övergått till valpfoder nu för att se om han går upp lite i vikt av det. I alla fall.
Så här kan det se ut runt skålen när han är färdig med en måltid. Ofta ser det ännu värre ut än vad denna bild visar.

Före:

Efter:

Trots att jag är student unnar jag mig lyxen att fixa naglarna en gång i månaden. I fredags var jag extra vågad och slog till på rosa. Blev tipsad om glitter på toppen men där går min gräns. Så kul ska vi inte ha.

Igår tillbringade jag större delen av dagen framför datorn skrivandes på min hemtenta som skulle lämnas in idag. Förutom paus för läkarbesök tog jag och Levis en promenad med den här guldklimpan medans hans mamma var och tränade. 

Levis mår efter omständigheterna bra. Han är jättepigg ute men gnäller lite inne. Troligtvis för att han tycker tratten är i vägen.

I går fyllde pappa år. Det firades med god middag och en massa onyttigheter...

När jag var liten och hundgalen drömde jag om att ha minst 5 hundar när jag blev stor. Minst en av dessa fem skulle vara en Berner sennenhund. De skulle inte vara olydiga, inte håra eller skita ner hemma. Detta var inga krav utan något som jag aldrig ens tänkte på. Jag hade till och med bestämt vilken bil jag skulle ha för att alla skulle få plats. Jag såg aldrig några hinder eller problem i hundägandet. För det fanns (finns) ju inget bättre än hundar. Tyvärr kommer man till en och annan insikt när man blir äldre. Man inser begränsningar och värdet av tid och pengar. I dag skulle jag inte orka med 5 hundar även om drömmen nog ligger kvar någonstans i bakhuvudet. Att ha en hund är inte jättedyrt, det kostar, men med prioriteringar så går det, till och med när man pluggar. Men när ett djur blir sjuk eller skadad så inser man att det skulle bli väldigt dyrt med fler än en. Och man inser när man måste jobba för att tjäna ihop dessa pengar att alla inte uppskattar ens hund på samma sätt som en själv. Hundvakt till en hund går för sig men det blir dubbelt så svårt med två eller fler.

Nu sitter inte jag och funderar på ett syskon till Levis eller så. Inte alls. Jag bara funderar...

I fredags började Levis slicka sig väldigt mycket på sin högra framtass. Han var dock pigg och gick obehindrat, men jag fick inte ta i tassen. Efter flera försök lyckades jag tillslut se att han skadat sin "tumklo" och pulpan var nästan helt blottad. Jag ringde djursjukhuset i fredagskväll där de sa att så länge han är pigg och inte verkar ha jätteont så behöver han inte komma in förrän efter helgen. Det känns fel att tänka på pengar när det gäller ett skadat djur som man älskar, men priserna för att komma in akut till djursjukhuset under en helg är helt galna så jag chansade och bokade en tid till imorse. Min snälla familj ställde upp som hundvakt hela helgen då både jag och Calle jobbade, på så sätt kunde de se om han skulle börja må dåligt. Han har haft strumpa eller linda på tassen hela tiden och så länge vi inte tagit i tassen verkar han inte ha haft ont. Men imorse åkte vi in och då veterinären knappt fick ta i tassen  för att kunna se vad som behövdes göras, bestämdes det att han skulle få lugnande och då behöva stanna under dagen. Men antingen skulle de ta bort klon eller skala av den så den får börja växa ut från början. Så nu är det väldigt lugnt och tyst här hemma. Och tomt. Och tråkigt.
Lite svårt med koncentrationen då jag tänker på honom hela tiden, men han är ju drogad så det går nog bra.

Detta är en av mina absoluta favoritbilder.
Mamma, Pappa och en liten Maja som ätit blåbärspuré.
<3

När det regnat ute får Levis gärna rasta sig själv.
Då är det perfekt att gå till hundgården där jag kan stå under ett träd och skydda mig mot regnet.

Ser ni?
Symboliserar dagens tankar...

Glömde visa den goda maten!

Positiva Måndag...

Vi hade en produktiv fredag här hemma igårkväll...

Wok. Vin. Idol. Punk & Wordfeud

Igår hämtade jag Maja på förskolan. På mig hade jag en poncho med fransar.
När vi nästan är hemma tittar hon på mig och frågar:
- Har du tagit på dig ditt täcke idag?

5 kalla och friska kilometer!

Hur gick det då igår på kursen?
BRA!
Stor skillnad från sist vi var där. Att inte hälsa på de andra hundarna var egentligen det minsta problemet, det var värre med allt nytt kiss som han skulle kissa på. Men som sagt han har verkligen mognat sen sist och jag tror att han kommer mogna ännu mer på dessa åtta veckor.
 

Jag och Towe har pratat i flera veckor om att testa Zumba. I går blev det äntligen av! Jag trodde inte jag skulle hänga med alls och att det därför inte skulle bli så jobbigt. Men det blev det! Jag hade dessutom varken ätit eller druckit tillräcklig för att kroppen skulle klara den påfrestningen, så efter en halvtimme blev det suddigt framför ögonen och jag fick gå av en stund och sen ta det lite lugnare. Men det är sådan träning jag saknat, en rolig konditionsträning.

Känner mig förvånandsvärt fräsch i kroppen idag, lite öm i rumpan bara. Nu har jag två timmmars pluggande kvar sen ska jag hämta en liten prinsessa på förskolan. <3

Nu har jag använt denna olja efter varje gång jag tvättat håret och jag är mer än nöjd med resultatet! Håret blir mjukt, lätthanterligt och lättborstat.

De senaste dagarna har Levis varit så fantastiskt duktig när vi varit ute. Han har lyssnat bättre och tagit mer kontakt med mig utan att jag bett om det. Jag är så lycklig över dessa framsteg. Vi har verkligen kämpat och det har varit både svett och tårar inblandade i träningen. Nu hoppas jag att detta håller i sig, jag är dock beredd på kommande svackor, han är ju bara 1,5 år och har säkert några faser till att gå igenom.  
I eftermiddag är det äntligen premiär på kursen. Ska bli väldigt spännande att se om Johan tycker att han gjort framsteg sen sist.

Wish us luck!

Tanken var ju att Levis inte skulle ta så mycket plats i den här nya bloggen. Det blev inte så.
Men det är svårt att låta bli, jag är ju så förälskad i honom och vi är ju alltid tillsammans.
Och dessutom, hur vacker är han inte min prins?
Vem vill inte titta på honom...?

Oxfilé, haricot verts (ny favorit) och svampsås!

Resultatet får ni se imorgon!

I dag gick jag och Levis på en långpromenad till Zoo-affären vi alltid gick till innan vi flyttade. Tänkte köpa lite nytt gott godis inför kursen på onsdag, då jag helst vill undvika att behöva ha korv och köttbullar i fickan, det blir så kladdigt och luktar illa. Men nu ser det ut som att det får bli kladd i fickan ändå för Levis var inte så vidare imponerad av det dyra, "goda", rena-utan tillsatser-godiset. Jag har dock en plan B, hemmagjort hundgodis. Ska testa ikväll, det är sista utvägen annars får det helt enkelt bli pruttlukt i fickan.

Igår fick jag en glad nyhet. Den har inte alls med mig att göra, men jag är så glad för någon annan skull.
Måste planera in en resa till norr där lyckan finns!

För några år sedan hade jag ett fadderbarn, Suarlyn från Guatemala. Han var bara fem år när vi började brevväxla.
Han skickade jättesöta handskrivna brev som han hade skrivit med kritor i olika färger. I hörnen hade han ofta ritat blommor eller bilar.
Han berättade om sitt liv, om sin familj och vad han gjorde i skolan. Ibland skickade han med teckningar och fotografier på honom och hans familj. Han var så söt och jag blev så glad över dessa brev.
Jag svarade självklart. Berättade om mitt liv, försökte förklara vad innebandy var och skickade fotografier på mig och min familj. Då och då skickade jag även med små gåvor som pennor och målarböcker, det var alltid lika uppskattat.

En dag, efter tre års brevväxlande, fick jag ett mail där det stod att jag inte kunde vara Suarlyns fadder längre pga omständigheter mellan byn och organisationen. De frågade om jag ville  ha ett nytt fadderbarn.
Jag fick en pojke från indien.
Han behövde säkert mitt stöd precis lika mycket som Suarlyn, men det blev aldrig samma sak, vi fick inte samma relation. Jag var nog för besviken över att jag fick byta fadderbarn från en dag till en annan. Jag fick inte ens skicka ett sista brev.

Jag skänkte pengar några månader innan jag avslutade mitt fadderskap i samband med att
jag blev student. Jag har än idag lite dåligt samvete att jag slutade men den dagen jag börjar jobba ska jag bli fadder igen och då hoppas jag att jag ska få samma relation som jag fick med Suarlyn.

Jag tänker på honom ibland och undrar vad han gör idag.
Men det är nog en fråga jag aldrig kommer få svar på.

Har du ett fadderbarn? Om inte..
 www.barnfonden.se

Gårdagens bullar

Efter att ha läst om denna hårolja i var och varannan tidning och på nätet är det nu min tur att testa.

...ska jag gå ut i köket och baka bullar.
Hasselnötsbullar.
Återkommer med resultatet.

Har du inte sett denna än?
Gör det nu!

Höstfika!

I lördags var vi på kalas hela dagen. Först 1-års kalas, sen 50-års "kalas".