en liten sandras tankar

När jag var liten och hundgalen drömde jag om att ha minst 5 hundar när jag blev stor. Minst en av dessa fem skulle vara en Berner sennenhund. De skulle inte vara olydiga, inte håra eller skita ner hemma. Detta var inga krav utan något som jag aldrig ens tänkte på. Jag hade till och med bestämt vilken bil jag skulle ha för att alla skulle få plats. Jag såg aldrig några hinder eller problem i hundägandet. För det fanns (finns) ju inget bättre än hundar. Tyvärr kommer man till en och annan insikt när man blir äldre. Man inser begränsningar och värdet av tid och pengar. I dag skulle jag inte orka med 5 hundar även om drömmen nog ligger kvar någonstans i bakhuvudet. Att ha en hund är inte jättedyrt, det kostar, men med prioriteringar så går det, till och med när man pluggar. Men när ett djur blir sjuk eller skadad så inser man att det skulle bli väldigt dyrt med fler än en. Och man inser när man måste jobba för att tjäna ihop dessa pengar att alla inte uppskattar ens hund på samma sätt som en själv. Hundvakt till en hund går för sig men det blir dubbelt så svårt med två eller fler.

Nu sitter inte jag och funderar på ett syskon till Levis eller så. Inte alls. Jag bara funderar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0