It´s the small things in life...

sådan pappa sådan dotter...

Tänk att något så fint kan göra så ont!

'

Idag fyller dessa älskade katter 4 år! 

Grattis Ramos & Proom!

Istället för att gå och lägga mig igårkväll började jag rensa i min inkorg där jag har över 2000 olästa mejl. 99,9% är reklam och skräppost. Men bland alla oviktiga mejl hittade jag denna bild på mig och Maja. Tänk så liten hon var och tänkt att jag snart kommer att sitta här med en egen liten i min famn. Fortfarande overkligt, men oj vad vi längtar!

Det här med namn till vår lilla prinsessa i magen är inte det lättaste. Det gör det inte lättare att vi två som ska ta beslutet har helt skilda meningar. Det finns inte ett enda namn som vi tycker lika om. Mina förslag ratas som pesten och hans som kolera. Det är tur att vi fortfarande har några månader på oss. Och har vi inte kommit överrens om något fram tills den stora dagen får vi hoppas att lillan i magen ger oss svaret när hon tittar ut.

Tre månader kvar...

Förra veckan hade jag dessa två sötnosar i min soffa tittandes på Emil i Lönneberga.

 

Det finns alltid något att fira om man tänker efter, the small things in life helt enkelt...I söndags firade vi att jag hade jobbat första helgen efter semestern med att dricka 100% blåbär.  I går firade vi att Calle fick förlängt på jobbet med att äta godis och idag får vi fira att vår lilla FLICKA i magen mår bra och att vi nu, efter ultraljudet imorse, vet till 98% att det just är en liten tjej. Vår lilla tjej!

Förra veckan fick jag äran att vara barnvakt åt denna lilla prins. Äran skriver jag då bara tanken på att han skulle behöva stanna här när hans mamma gick fick honom att börja gråta. Men trots lite tårar innan han blev lämnad så gick det så bra så! Han fick fullt upp med att hålla koll på alla djur. Det är inte helt lätt med två svarta katter som för det otränade ögat ser likadana ut. Jag glömde räkna hur många gånger han sa mamma (typ det enda ord han kan) under de timmar han var här, men det hann nog bli närmare hundra.

 

Med 100 dagar kvar och med en mage som inte längre går att dölja känner jag mig nu mogen att skriva de magiska orden: vi ska bli föräldrar! Det är fortfarande overkligt, men sparkarna i magen gör verkligheten lite klarare och det är underbart att känna det lilla livet inom mig. Att med ord beskriva alla känslor och tankar är lönlöst. Men det är med mycket kärlek och stor nyfikenhet som vi går denna höst till mötes. <3