It´s the small things in life...

Då var äntligen dags för mig att åka på solsemester till Egypten. Eftersom Calle jobbar kommer Levis att bo hos denna lilla tjej medan jag är borta. Hon har lovat att ta väl hand om honom och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer att få det bra. Så ta hand om er så hörs vi om en vecka!

Calle var riktigt nöjd över muggen med kaffe imorse...

Snart dags för sista passet på jobbet innan avresan imorgon. Hoppas dagen går fort trots tröttheten av en timmes förlorad sömn. Efter jobbet ska vi till Pelle som fyllde 1 år i veckan. Galet hur fort tiden går! Efter det ska vi hämta resväskan och sen hem och packa. För ni trodde väl inte att jag redan börjat? Nej nej, alltid kvällen innan... Till och med när jag skulle vara borta i 2,5 månad packade jag sista kvällen. Sån är jag.

Matte tentapluggar fortfarande så jag glider in och säger hej!

Färskpressad apelsinjuice!

Idag köpte vi flexi - ett mellanting mellan lina och koppel.

Jag är väl medveten om att mina bilder är väldigt grumlig, suddiga och utan skärpa. Det beror på att reporna på min iphone är lika många som myrorna i skogen. Får hålla ut fram till september när jag kan förnya mitt abonnemang och därmed köpa ny telefon.

Inte varje dag vi äter hamburgare till frukost!

I går satt jag hos mapa och pluggade, alltid bra med lite miljöombyte, dessutom har de ju en Nespressomaskin...
Men vad jag ville visa var bilderna på en lycklig Levis innan han hittade bajset.

Fick ett ryck idag och klippte av luggen. Fråga mig inte varför, det var inte speciellt genomtänkt. Jag tror att jag tycker om det, känner mig estetisk på något sätt...
Vad tycks?

Vill ni veta hur arg man kan bli när man för en gång skulle är snäll och tillräckligt modig för att släppa hunden i skogen och han tackar en genom att äta människobajs!! Jag kan berätta! Jättearg!! Men nu är han nybadad och nosen är skrubbad med tvål och tänderna borstade med mycket tandkräm. Det ljuvliga livet med hund <3

Igår träffade jag äntligen Gabbi, efter alldeles för lång tid. Vi hade mycket att ta igen. Det är fantastiskt hur vissa människor kan ge en styrka bara genom att säga några få ord. Eller egentligen bara genom att finnas. Jag delar några av mina mest fantastiska stunder i livet med Gabbi. Vi var två ensamma själar som möttes på ett hostel i Bangkok en sen kväll i oktober 2006. Två veckor senare, med flera äventyr i ryggen, skiljdes vi åt. Men under den korta tid hade hon gett mig så mycket styrka och mod att jag tror att hon påverkade hela min långa resa på egna ben. Även om vi idag ses väldigt sällan vet jag att hon alltid finns där. Det är fint.

Rea gör mig glad!

Måndag igen! Denna vecka måste jag vara minst lika effektiv som förra då min deadline börjar närma sig. Jag pluggar i och för sig som bäst under stress. I dag får jag dessutom pluggsällskap här hemma också, mycket trevligt.

Då var denna helg över. Det gick alldeles för snabbt, som det alltid gör när man är ledig. Men vi har varit duktiga. Sovrummet är nu tapetserat, Calle gjorde allt för-och efterjobb och jag kom in som en hjälpande hand när svordomarna dominerade i sovrummet. Jag återkommer med resultatet...

Kalas - gott och trevligt som alltid!