It´s the small things in life...

Här hemma kämpar "vi" med tröttheten. LIllan ligger och sover och jag försöker se till så att hemmet inte ska förfalla. Men det är kämpigt då vår lilla tjej inte ville sova förrän efter klockan tre i natt. Det var inte en pigg mamma som vaknade halv åtta imorse. Men det positiva var ändå att jag fick sova i nästan 4,5 timme i sträck, det har inte hänt många gånger de senaste veckorna. Jag klagar inte, det är värt det hundra gånger om, jag har bara inte riktigt vant mig än. Nu hoppas jag hinna koka lite kaffe innan lillan vaknar.

Dåligt uppdatering här på bloggen tyvärr. Vi håller på att få in lite rutiner här efter att ha levt i den omtalade bubblan i två veckor. Allt vi har gjort är att mysa med vår underbara nya familjemedlem. Tider och rutiner har vi lagt åt sidan. Men nu är vardagen här och jag och Thelma är ensama på dagarna. Tänkte att ni som inte har instagram, där jag är som mest aktiv, ville se lite bilder på vår fantastiska tjej. Vi börjar från början.

 

Såklart vår prinsessa ska få det finaste.

Jag har läst att att man antingen blir väldigt trött i slutet av graviditeten eller att man får extra energi och boar, städar och bakar inför bebisens ankomst. Tyvärr drog jag, vad som känns nu, nitlotten.  Jag är energilös och trött på denna stora otympliga kropp som vaknar varenda timme på nätterna. Förhoppningsvis är det positivt inför förlossningen då man tydligen ska var utvilad och jag försöker ta igen nattens spring under dagen genom att ta powernaps och vila mycket. Men det är fortfarande så mycket jag vill hinna med att göra innan det lilla nya livet flyttar in hos oss.

 

Nu ska vi, efter mycket strul, äntligen hämta vagnen!

Åttonde månaden, 5 veckor kvar, 36 dagar. Vi hänger knappt med. Hur förbereder man sig? Det och mycket annat pratade jag med min barnmorska om idag. Det är svårt att förstå att det inom en snar framtid ska komma ut en liten liten människa ur min kropp. Om bara 2 veckor räknas hon som färdigutvecklad och redo för ett liv utanför magen. Men hon får gärna stanna där hon är i minst 4 veckor till, vi har lite saker att förbereda. Förutom att mitt hb-värde var lite lågt såg allt mycket bra ut. 

 

 

Igår kväll bakade jag bullar inför deras dag som är idag. Åt en till frukosten imorse, resten fick Calle ta med till jobbet. Tur det, annars skulle nog alla ligga i min mage efter denna dag är slut. Man ser liksom inte längre på magen om man ätit för många bullar. Det är ju ständigt en bulle i ugnen här.

 

Idag går vi in i vecka 34. Och med 48 dagar kvar har jag nu börjat förbereda mig inför förlossningen genom att dricka hallonbladste. Det sägs förbereda livmodermuskulaturen och att förlossningen därför KAN bli lättare. Det må vara häxkonst, men det skadar inte att testa.  Jag börjar med en kopp om dagen och ju närmare förlossningen vi kommer desto fler koppar.

 

Jag vet att jag visat denna bild förut, men nu är det på riktigt. Nu är det en liten mini-Sandra som ligger i magen. Jag är iof övertygad om att det kommer att komma ut en mini-Calle, men kanske att hon får något från sin mamma. Eftersom vi redan vet att det är en flicka är nyfikenheten på hur hon ser ut extra stor.

 

Igår gjorde jag årets första, men förhoppningsvis inte årets sista svampsoppa.
Det är så fantastiskt gott!