gabs


















Igår träffade jag äntligen Gabbi, efter alldeles för lång tid. Vi hade mycket att ta igen. Det är fantastiskt hur vissa människor kan ge en styrka bara genom att säga några få ord. Eller egentligen bara genom att finnas. Jag delar några av mina mest fantastiska stunder i livet med Gabbi. Vi var två ensamma själar som möttes på ett hostel i Bangkok en sen kväll i oktober 2006. Två veckor senare, med flera äventyr i ryggen, skiljdes vi åt. Men under den korta tid hade hon gett mig så mycket styrka och mod att jag tror att hon påverkade hela min långa resa på egna ben. Även om vi idag ses väldigt sällan vet jag att hon alltid finns där. Det är fint.

Trackback
RSS 2.0